Typerna och tillverkningsprocesserna för legeringsvalsar har kontinuerligt utvecklats med framstegen inom metallurgisk teknik och omvandlingen av valsverksutrustning. Under medeltiden användes låg-grå gjutjärnsvalsar för valsning av mjuka icke-järnmetaller. I mitten av-1700-talet behärskade Storbritannien produktionstekniken för kylda gjutjärnsvalsar för valsning av stålplåtar. Framstegen inom europeisk ståltillverkningsteknik under senare hälften av 1800-talet krävde valsning av göt av större tonnage, och styrkan hos både grått gjutjärn och kylda gjutjärnsvalsar var inte längre tillräcklig. Därefter utvecklades vanliga gjutna stålvalsar med en kolhalt på 0,4 %–0,6 %. Tillkomsten av tung smidesutrustning förbättrade ytterligare styrkan och segheten hos smidda valsar med denna komposition. I början av 1900-talet förbättrade användningen av legeringselement och införandet av värmebehandling avsevärt slitstyrkan och segheten hos gjutna och smidda varm- och kallvalsar. Tillsatsen av molybden till gjutjärnsvalsar för varmvalsade-plåtar och remsor förbättrade ytkvaliteten på det valsade materialet. Den spolningsbaserade kompositgjutmetoden förbättrade avsevärt kärnstyrkan hos gjutna valsar.
Den omfattande användningen av legeringselement i valsverksvalsar började efter andra världskriget. Detta var ett resultat av utvecklingen av valsverksutrustning mot större, kontinuerliga, hög-hastigheter och automatiserade operationer, samt den ökade styrkan och deformationsmotståndet hos valsade material, vilket ställde högre krav på valsprestanda. Under denna period uppstod semi-stålvalsar och segjärnsvalsar. Pulverformade volframkarbidvalsar utvecklades framgångsrikt efter 1960-talet. I början av 1970-talet förbättrade centrifugalgjutningstekniken och differentialtemperaturvärmebehandlingstekniken för rullar, allmänt marknadsförd i Japan och Europa, avsevärt den totala prestandan för bandrullar. Kompositvalsar av hög-krom gjutjärn användes också framgångsrikt i varmvalsverk. Under samma period användes smidda vita gjutjärn och halv{12}}stålvalsar i Japan. På 1980-talet introducerade Europa hög-kromstålvalsar, ultra-djuphärdade kalla valsar och speciallegerade gjutjärnsvalsar för bearbetning av små sektioner och valstråd. Utvecklingen av modern rullningsteknik har stimulerat utvecklingen och forskningen av rullar med ännu högre{18}}prestanda. Kompositvalsar med en hög-hållfasthet, hög-seghet i smidesstål eller segjärnskärna och ett ytterskikt av-höghastighetsstål, framställda med centrifugalgjutning och nya kompositmetoder såsom stränggjutning av kompositmetod (CPC-metod), spraydeponeringsmetod (Osprey-metod), och slagg-svetsningsmetod, samt varmvalsmetod som svetsmetod har använts i nya-generations profil-, valstråds- och bandvalsverk i Europa och Japan.
Kina började massproduktion av gjutna rullar på 1930-talet, men sorten var extremt begränsad. I slutet av 1950-talet etablerades Kinas första specialiserade valsfabrik i Xingtai, Hebei-provinsen. 1958 var Anshan Iron and Steel Company först i världen med att testa-tillverka och använda en stor segjärnsvals för primärvalsning (1050 mm). På 1960-talet tillverkades med framgång kallvalsar och stora smidda stålvalsar. I slutet av 1970-talet testade Taiyuan Iron and Steel Company och Beijing Iron and Steel Research Institute tillsammans framgångsrikt-tillverkade centrifugalgjutjärnsvalsar för varmbandsbruk och breda varmbandstålverk. Xingtai Metallurgical Machinery Roll Co., Ltd. har framgångsrikt provat-tillverkade halv-arbetsvalsar av stål för breda varmbandsstålverk och arbetsvalsar för kallbandsbreda stålverk. På 1980-talet utvecklade Kina successivt nya varianter som stora smidda stålstödvalsar, smidda halv{19}}stål och smidda vita gjutjärnsvalsar, pulverformade volframkarbidvalsar och hög-krom gjutjärnsvalsar. På 1990-talet hade Kinas rulltillverkning i stort sett uppfyllt inhemska behov och haft viss export, men sorten behövde ökas och kvaliteten behövde fortfarande förbättras.
